"Shaken, not stirred"
Historien om min hjärnskakning två dagar före julafton 2024 kommer nog gå till familjehistorien på temat - när all fara är över,
finns det också lustiga saker i det som hände.
Vi myser i Åre med hela familjen inklusive Carl, som vi också räknar till vår "flock". Medan Kjell jobbar med årets laddning av rödkål och brunkål, ger vi oss ut i backarna. Jag och Vicki drar till blå backar i Björnen för lite uppvärmning medan Fredrik, Caroline och Carl öser på i andra tuffare backar.
Väl framme i Björnens skidområde sneddar jag över mellan två blå (lätta) nerfarter. Den dåliga sikten gör att jag inte ser att det är ett 1 meters dropp ner till nästa backe, dvs där skulle man inte alls köra!
Total krasch! Både skidor och stavar löser ut och jag slår i huvudet. Men åker förstås med hjälm. Här, strax före lunchtid, börjar min minneslucka som sen sträcker sig ett par timmar framåt…
Vicki agerar snabbt och resolut. Först samtal till Skistar för snöskoter. Sen till Doktor Fredrik som sätter högsta fart till oss i Björnen. Väl där tar Fredrik mina skidor och stavar över axeln och kör med Vicki ner mot närmaste parkering där skotern med mig bakpå möter upp.
Caroline skidar i full fart åt andra hållet för att hämta vår bil och möta upp vid Björnens parkering, för fortsatt färd med mor och tre barn till Åre vårdcentral.
En skadad och tre följeslagare räcker gott. Så Carl passar på att träffa sina föräldrar på middag, då dom denna julen hyrt ett hus i Åre by. Klokt Carl!
Inte förrän nästa dag berättar Victoria att jag var "så liten och grät massor" när det hände. Det blev en otäck händelse främst för Victoria, medan jag fortfarande inte minns själva olyckan.
Men allt gick ju bra, fast det blev lång väntan och vanlig röntgen först på Åre vårdcentral, följt av skiktröntgen på Sjukhuset i Östersund. Så nu över till det lustiga i det hela…
Ganska snart börjar jag fråga. Om och om igen…
- Har ni ringt Kjell?
- Men vad hände egentligen?
- Jo, du ramlade i en blå backe.
- En BLÅ backe, det var inte bra!
Så här i efterhand skrattar barnen gott åt
mig, som även efter en lång minneslucka visar mitt vanliga prestationsbeteende och är missnöjd med att jag kraschade i en blå (lätt) backe 😁.
Från kraschen och ett par timmar senare när barnen kört mig vidare till Östersund är det helt blankt för mig. Men tydligen babblar jag på hela tiden med glatt humör. Och upprepar…
- Har ni ringt Kjell?
- Men vad hände egentligen?
- osv…
Vid det här laget börjar barnen tröttna på mitt babbel och sträcker ut sig på golvet i väntan på röntgen nummer två i Östersund. Matiga mackor fixas till alla som inte ska röntgas.
Vid niotiden på kvällen får vi till slut OK att åka hem från Östersund. Fredrik ser till att jag går på toa inför resan hem som tar 1,5 h. Vicki följer med in då jag inte ska vara ensam.
Jag fortsätter att babbla på toan. Vicki utnämner sig genast till "CP(ee)O" och vi skrattar gott åt det. Vicki
uträttar också samma ärende som jag redan gjort, tror hon i alla fall,
Väl i bilen babblar jag vidare, äter smörgås och dricker vatten. Och konstaterar glatt att jag är kissnödig!
- Men Vicki, blev du "utbabblad" av en annan babblare!
Hej och hå! Fredrik som nu sitter vid ratten stannar tålmodigt vid nästa bensinmack och ger Vicki stränga order om att inte släppa ut mig från toan utan fullgjort uppdrag.
Färden går vidare…
- Men vad hände egentligen?
- Tänk att jag inte kommer ihåg någonting!
Efter att med god aptit ätit upp min stora smörgås får jag en påse Polly (mitt favoritgodis) i knät.
Och så sätter upprepningarna igång igen… 😁
- Titta här finns en påse Polly, så gott!
- Åh, det var länge sen jag år Polly!
Väl hemma 22:30 somnar jag sött. Mycket vila och inga julklappsrim från mig den här julen. Familjen håller efter mig så jag inte gör för mycket.
- Kom ihåg att du är Shaken, not stirred!
Efter några dagar med solglasögon inomhus, blir det till slut kort promenad och försiktig skidåkning.
Jag är fortfarande lite försiktig och kör bara när det är OK väder och bra sikt.
Men det är ju sååå kul att åka skidor!
Slutligen vill jag tacka våra älskade barn för snabb mobilisering och berömvärt tålamod!
Stor kram till er alla från en glad skidåkare i ny hjälm, som faktiskt har ännu bättre passform än den gamla!
Inget ont som inte har nåt gott med sig!
0 kommentar(er)
