Ibland händer det att jag får upp ögonen för någonting helt nytt.
Och nu är jag till och med förvånad själv. Jag har fattat tycke för fjällblomster! Vem såg den komma?
Jag som bestämt undviker allt vad odling heter. Vi har inte en enda krukväxt, varken inomhus eller på altanen på Telegrafberget.
"Boven" i dramat är goda vännen Anna, som redan för två år sen började peka ut blommor under våra vandringar i Åre. Raskt köptes en enkel fjällflora in, men så mycket mer blev det inte. Förrän nu!
Den här sommaren råkade Anna och jag komma upp i precis rätt tid för fjällblommor. Snabbt fram med "Flora för fjällvandrare" igen och så var vi igång.
Nu tycks jag se blommor överallt på
fjället.
Till och med tistlar kan vara intressanta, som den här från Karolinermonumentet i Duved.
Priset för "maffigaste färgklick" måste gå till Rallarrosen, som nu breder ut sig likt impressionistiska färgfält överallt på öppna slänter. Tänk att naturen skapat detta konstverk med ett gammalt torp vid Fröå Gruva i Åre!
Favorit i kategorin "små gulliga blommor" är Hönsbär. De breder ut sig som en matta längs stigarna. Jag får känslan av att de följer mig vänligt längs vägen
med sina små pigga ögon, som här längs Stendalsleden mellan Åre och Ullådalen.
På temat "dramatisk och udda" blir jag förtjust i Svarthö som har mörklila blommor, som svartnar vid torkning.
Enligt "Flora för fjällvandrare" är Svarthö känd som "Sorgens blomma". Blomman fick sitt latinska namn efter en god vän till Carl von Linné, efter att vännen avlidit i Sydamerika under ett uppdrag för Linné.
Svarthö såg vi nog bara en enda gång under en vandring i Ottsjö.
Nästa blomma fastnar jag för eftersom den är vacker både "i full blom och senare i livet". Med några extra regndroppar i fröställningen ser Humleblomster ju fantastisk ut!
Känns helt relevant för mig som kvinna och åldrande pensionär…😊
Humleblomster såg vi längs Blomsterstigen i Storlien, vilken anlades sent 1880-tal, redan innan järnvägen blev klar. Faktiskt var leden i Storlien klar ett par år innan den första leden "Stjärnstigen" skapades i Åre.
Extra kul i Storlien är det stora antalet bänkar med kreativa namn, vilka skänkts av tacksamma patienter till läkaren som skapade leden för rekreation och hälsa. Här behöver man bara streta på ett par 100 meter mellan varje bänk!
Så till de vackraste av alla, de små utsökta fjällorkidéerna. Efter att knappt aldrig sett ha någon, ser mina ögon nu fjällorkidéer överallt! Förtjusta utrop och massor med bilder på orkidéer har det blivit längs leder i Åre, Ottsjö och Edsåsdalen
En av döttrarna som vandrade några dar med mig, menade att jag ständig stod med rumpan i vädret för att ta närbilder på blommor! Men det bjuder jag på och gläds åt att nu i alla fall känna igen 3 sorter.
(Tror jag…)
Den orkidé som tycks vanligast här i Åre är Brudspiran.
Nummer två är Skogsnycklar, där jag särskilt gillar de prickiga bladen. Bra där blomman, dig känner man ju lätt igen! (Verkar
också som de finns både vita och rosa…)
Och nu till Le Grand Final! Den vackraste av alla fjällblommor jag sett är orkidén Jungfru Marie Nycklar. Se bara så utsökt skulpterade och färglagda kronblad!
Tack kära natur, så mycket du ger oss! ❤️
Allt gott från Anna Karin i fjällen
🌱🌺☘️🌸🍀🌼
0 kommentar(er)
