Första akten "Mönstring"
Så är det då äntligen dags att i gå ombord på den lilla kryssningsbåten som väntar på oss i Oban, en liten hamnstad på Skottlands västkust.
Via den smala landgången i form "hängtrappa" längs bordläggningen tar vi oss från flytbryggan upp och in i den stora aktersalongen. Här njuter vi av Chef Eddies goda mat till storslagen utsikt genom de fönstertäckta väggarna åt tre håll.
I mittskeppet huserar Eddie där han i sitt lilla kök trollar fram magiska frukostar, luncher och middagar.
Det blir massa frukt och bär, nybakt bröd och annat gott till frukost, följt av olika slags "cocked breakfast" för varje dag.
Bäst av allt var nog när Eddie handlat direkt av fiskebåtarna. Då frossade vi i pilgrimsmusslor och pasta till lunch och "salmon 4 ways" till middag.
I förskeppet möts vi av en liten salong med välutrustad bar och utsikt åt sidorna samt fram över den höga stäven.
Trevligt också med lånekikare och ett litet skeppsbibliotek där jag senare lämnar en bok och plockar en släktroman om Åland.
Mittemot köket ligger en av de fem gästhytterna och den blir vår.
Först när alla andra gäster blir visade till sina hytter via en smal brant trappa från främre salongen/baren till nedre däck, förstår jag vilket flyt vi har (hihi) som fått den enda hytten på övre däck.
Här har vi fin utsikt genom stort öppningsbart fönster i rummet och liten öppningsbar ventil i badrummet. Lyxigt!
Bara lite trångt när Kjell ska gå förbi på min sida mot badrummet. Därav "ställ dig i hörnet" som blir det glada ropet när en av oss får ställa oss i hörnet vid garderoben för att ge fri passage till toan 😊
Första akten i kryssningsdramat inleds under eftermiddagen med att kapten hälsar oss välkomna med ett glas bubbel vid baren.
Trevlig, men lite trevande start i sällskapet som visar sig bestå av tre par och tre änkor/frånskilda kvinnor. Min första tanke är - hjälp vi är här 10 år för tidigt!
Kvällen börjar alltid kl 19 med "kanapéer" i baren följt av två rätters middag i aktersalongen.
Ett vackert fat med lokalt fångade jätteostron pryder bardisken denna första kväll.
Under middagen flyter samtalet. Några är mer tysta och andra desto mer talföra, samtidigt som två dominerande personligheter tidigt visar sig.
Jaha, tänker jag nu ska vi se hur den här nybildade gruppen kommer utvecklas. Som gammal managementkonsult kan jag inte låta bli att tänka på de vanliga utvecklingsfaserna för en ny grupp… 😄
Kaffe på maten serveras också i baren och där slutar den första akten med dunder och brak!
En av gästerna ramlar i den mycket branta trappen ner till hytterna på nedre däck.
Trappan är helt skymd med sin start framme vid fönstren ut mot stäven, så ingen ser vad som händer. Hustrun skriker hans namn utan något svar och besättningsmännen rusar till.
Inga allvarliga skador visar det sig. Så skönt! Vi alla lär oss läxan att använda både ledstång och handtag i taket för säker passage i trappan ner till hytterna, såväl som upp till soldäck.
Andra akten "Njutning"
Vi är i gång. Havet är härligt, öarna är vackra, maten är underbar och vi har det trevligt. Det blir en tur med lilla tenderbåten in till land för fin promenad längs kusten. Vi spejar i luften och på land efter intressanta arter bland växter och djur.
Jag lär mig känna igen hägern som är vanlig här och vi hittar orkidéer i olika färger. Och tänka sig, jag får bidra med lite erfarenheter från Åres orkidéer, som minsann finns i ännu fler färger. (Tack Anna E för att du förra sommaren gav mig basics om fjällblommor!).
Vi ser för svenska ögon också lite ovanliga tamdjur, som nyfikna Lamor och långhårig Highland Cattle, samt förstås massor av får och getter. Fun Fact – lokal slang för denna min favorit bland koraser är Highland Coo!
Efter en natt för ankar i en vik går turen till den färgglada lilla hamnstaden Tobermory på ön Mull i inre Hebriderna.
Staden med sina 1.500 bofasta ståtar med eget whiskydestilleri och lokala ölsorter. Vi väljer den äldsta puben Mischnisch, en klassiker för seglare och båtfolk i Scottland.
Mysigt med massa stolta minnen på väggarna med utmärkelser från livsviktiga insatser av stadens frivilliga sjöräddning Tobermory Lifeboat crews.
Nästa dag i Tobermory har ett fullt program där fem av oss börjar med en guidad tur runt ön Mull.
Vår unga ciceron Theo är kunnig och berättar kärleksfullt om Skottlands vilda djur och deras vanor. Första stopp är några klippor utanför vår ö där vi ser en grupp stora "common seals" ligga och sola. Jättedjur!
Sen vidare till ett skogsparti där ett av Mulls 20 par havsörnar håller till. Viltvården på Mull har stenkoll på beståndet av havsörn.
Theo sätter snabbt upp teleskopkikaren och hittar direkt hannen som sitter i en trädtopp. Hans grånande huvud visar att det är en äldre fågel.
Vi får också se honan med sitt imponerande breda vingspann (upp till 2,4m) när hon glidflyger högt över oss. Våra mobilkameror gör ingen nytta här, men Theo gör sitt bästa för att fixa enkla bilder till oss med våra mobiler genom teleskopet.
Vi ser fler mindre rovfåglar som jag glömt namnen på och flera ensamma Häger, men missar uttrarna som inte ville visa sig den här dagen.
Under eftermiddagen får vi träffa en inspirerande kvinna som berättar om arbetet med Hebridean Whale & Dopphin Trust.
Under 20 år har man arbetat som en frivilligorganisation med att samla in data/sightings om dessa arter och deras utveckling, samt att utbilda och kommunicera till allmänhet, organisationer och myndigheter för att därigenom stimulera till hållbara åtgärder.
Så intressant att man medvetet väljer att inte driva actions, utan bygger på styrkan i 20 års bevakning med egen och "croud sourced" datainsamling.
Alla kan uppdatera i appen från sina personliga observationer och data crossvalideras senare av organisationen. Hur coolt är inte det! Titta gärna in på hwdt.org
Nästa dag är vädret tillräckligt lugnt så vi kan med tenderbåten ta oss iland på en av the Treshnish Isles.
Ön är väldigt stenig i strandkanten och svår att ta sig iland på. Så av sex gäster i tenderbåten blir vi bara tre som tar oss vidare från stenstranden och klättrar upp för den branta första biten på ön.
Väl upp för första branten når vi en platå där vi ser tusentals häckande Lunnefåglar, eller Puffins som är det söta engelska namnet på denna vackra fågel.
Fåglarna tycks ha lärt sig att vi människor skrämmer bort deras fiender, de jagande fiskmåsarna. Så vi kan komma ganska nära utan att oroa. Så fantastiskt!
I vår färd vidare efter "Puffin-ön" ropar kaptenen i högtalarna - Dolphins on starboard!
Glada tjut och vi rusar till rätt sida och får se en mindre grupp djur som hoppar i vattnet. Man blir ju glad bara av att se dom!
Efter min senaste "dolphin-utbildning" hos Hebridean Whale & Dopphin Trust, gissar jag att det var någon slags Porpoise (mindre definliknande djur men utan tydlig näbb).
De lever i små grupper och hoppar mest för att fiska, men gör inte regelrätta "cirkussprång". Till skillnad från Flasnosdelfinen som lever i stora grupper och älskar att visa upp sina bästa trick.
Andra akten avslutas med nytt drama!
Två av gästerna har just testats positivt för Covid och isolerats i sin hytt. Rederiet har beordrat att skeppet ska gå tillbaka till utgångshamnen i Oban så att de kan lämna båten.
Middagsbordet är nu dukat för bara sju personer. Det blir tryckt stämning och en skojfrisk gäst (obs inte jag!) försöker liva upp med referenser till Agata Christie…
Bättre går det efter middagen när Michelle i baren demonstrerar skeppets sortiment av lokala ginsorter.
De äldre damerna diskuterar glatt och börjar dricka GT med noga utvald favoritgin. Och stämningen är på topp igen!
Tredje akten "Uppbrott"
Jag är som vanligt tidig till frukost nästa dag och möts av nästa drama - nu är det bara dukat för sex!
Mer skämt om att underbara kocken Eddie försöker eliminera oss. Och snart får vi besked att en av änkorna också har testat positivt under morgonen och har isolerats i sin hytt.
"Three of nine down…"
Jag går direkt till vår hytt för att prata med Kjell, som redan känner lite i halsen…
Risken för allvarlig sjukdom med den nya varianten är låg. Men här från Skottlands övärld är det minst 36h resa för oss hem till Stockholm, samtidigt som Kjell tillhör riskgrupp.
Efter kort diskussion sätter vi igång att packa. Här gäller det att ta sig hem så snabbt som möjligt.
Jodå, det går ett tåg ut från Oban till Glasgow om två timmar, toppen!
Under väntetiden scannar vi marknaden efter olika sätt att ta oss hem. Våra British Airwaysbiljetter kan inte ombokas till något vettigt. Allt är fullt ser det ut som, om vi inte vill lägga till ännu ett dygns väntan mellan något av flygen.
Enda chansen att ta sig hem med endast en övernattning längs vägen blir KLM Glasgow – Amsterdam och Amsterdam – Stockholm med Business Class. Surt!
Men om vi någon gång ska kasta pengar på problemet så är det väl nu.
Hemma igen vid midnatt 36h senare, puh!
Dotter Caroline har fyllt på med frukost och covidtest till oss innan hon åkte till Arlanda för en semesterresa.
Kjell testar sig direkt och får positivt resultat. Jag är nog på G också med irritation i halsen och vi isolerar oss hemma.
Men det är som vanligt – inget ont som inte har nåt gott med sig!
- Kjells snus höll på att ta slut - men det gick ju bra nu!
- Nu blir det äntligen rensat i frysen - med lite stödköp av Fredrik idag har vi fått ihop en meny för nio (!!!) dagar framåt!
Allt gott från oss som har det bra på Alsnögatan!
Kram
0 kommentar(er)
