Äntligen har jag flera bokningar på krogen att se fram emot!
Nästa vecka träffas vi tjejer som ätit middagar ihop sedan 1982. Ganska imponerande, eller hur? Och då ska ni veta att middagsgänget startade redan 1981 när jag studerade ett år på MIT i Boston.
Mycket har hänt genom åren med både toppar och dalar för oss alla. Minns särskilt en tung period för mig när jag inte orkade mer än att jobba hårt och få vardagen att gå runt, och därför bara uteblev från tjejmiddagarna.
Efter ett tag ringde Gunilla och peppade mig att komma tillbaka. "Du behöver inte säga nåt alls, bara kom! Det gör inget om du sitter med oss och grinar, det är i alla fall bättre än att bara sitta hemma". Tack kära Gunilla för det!
Nästa event på krogen blir julavslutning med Lördagsgänget, dvs mina ridkompisar i dressyrspecialen på Vallentuna Ridskola. Alla som normalt bara umgås i svettiga hästkläder känner nog igen glädjen i att själv piffa och sen utanför stallmiljön träffa alla andra snyggingar!!!
Sist i raden av bokningar kommer "Julbord utan jul" med familjen på restaurang Ångbåtsbryggan. Spännande meny i fyra rätter, där varje servering består av flera smårätter som dukas fram gemensamt till sällskapet att plocka ifrån. Och som sagt, utan julmat. Stora förväntningar…
Och tur är väl att jag har flera chanser på krogen då det hela började lite ringrostigt igår. Det var träff med tjejkompisarna från högstadiet, vi som gjorde golven osäkra på Stockholms coolaste diskotek. Ett minne blott som numera bara märks i att vår i WhatsAppgrupp heter "Discodrottningarna".
Glad i hågen fixar jag till mig och kollar lämplig resväg med buss 66 till krogen på Timmermansgatan. Det här blir fint tänker jag och njuter av perfekt hattväder i väntan på bussen.
På bussen kollar jag bordsreservationen igen för att se vilket nummer jag ska till på Timmermansgatan. Upptäcker då att jag inte alls bokat Hallmans matbar som jag mindes det, utan en helt annan krog…
Nu är man verkligen virrig pensionär eller bara väldigt ovan att gå på krogen! Planen var ju Hallmans efter långt samtal med Lotta. Men då det var fullsatt där bokade jag i stället Ramblas Hornstull och glömde sen raskt bort förändringen.
Nöjd i alla fall med att jag kollat redan på bussen, att rätt krog råkar ligga nära Hallmans och att jag faktiskt är på plats före utsatt tid (tyvärr annars en av mina svagheter…).
Inte nog med det. Sen ringer en av discodrottningarna och undrar "var är ni?". Hon väntar på Ramblas Mariatorget, efter att läst min inbjudan lite slarvigt. Allt löser sig och vi har en härlig kväll på den fullsatta krogen. Lite ringrostigt, men nu är vi på banan igen!
Några sista rader om hatten. Jag älskar att bära hatt, även om det blir mera sällan. Den svarta vinterhatten från Stetson är perfekt i regn och rusk när man inte vill ha paraply.
Under heta sommardagar plockar jag fram min "Aussie hat" inhandlad i Sidney. En perfekt stråhatt i värmen som släpper in luft på sidorna och med mocka på kullen till skydd mot stark sol.
Men bäst av allt med hatt är att man ser lite tuff ut!
Avslutningsvis ett kul lästips på temat hatt i form av "Presidentens hatt". Historien handlar om vad som händer när Frankrikes president Francois Mitterrand glömmer sin hatt på en bistro i Paris.
Boken inleds med ett gammalt citat eller ordspråk (??) som lyder ungefär "En person som bär hatt har ett automatiskt övertag gentemot den som inte gör det" — apropå att se tuff ut i hatt…
Läs gärna denna lilla underbara bok om allt som kan hända den som bär hatt!
Önskar er allt gott med en snabbt övergående november och en härlig december!
0 kommentar(er)
