Sex veckor i Åre har det hittills blivit i vinter, fyllda med härligt sällskap i olika konstellationer. Nästa tripp till Åre blir 10 dagar och då myser vi tillsammans bara vi två.
Samtidigt har vintern lämnat Stockholm. Nu längtar jag ut för vandringar hemma i "vårt" Skarpnäs Naturreservat. I skogen ligger dock isen kvar länge på alla stigar och vandringsleder, så jag har väntat.
I förra veckan blev det så äntligen en skogsvandring hemmavid igen. Jag blir överraskad av känslor – som jag har saknat detta!
Turen börjar med 172 trappsteg och några serpentinsvängar upp för berget från Kajen. Sedan fortsätter jag till höger in i skogen.
Det känns som om man går mellan bergsknallarna längs en väg som skogens väsen har skapat. Jag tänker på sagorna med barnen och blir lite extra varm om hjärtat.
Här blir det alltid ett stopp direkt till höger på utkiksberget in mot Stockholm. Plötsligt öppnar sig de tunga molnen och solen strilar fram. Vackert och gott för själen!
Vandringen fortsätter från bergets topp ner till lägre delar av skogen. Träden speglar sig i översvämmade åar intill ett motionsspår som ringlar sig fram i skogen. Man kan tro att spåret leder till en spännande hemlig plats i skogen…
Jag går vidare och möter två gånger ett ensamt rådjur. Vi står blickstilla och tittar på varandra för att sedan fortsätta åt var sitt håll. Lugnt och fridfullt.
Här finns många stigar som möts och ringlar sig fram mellan skogstjärnar. Och minsann, gick jag inte och badade i skogen några varma dagar i somras. Då kom fina barndomsminnen från när vi cyklade genom skogen till Gömmarens sjö i Huddinge.
Vid en av sjöarna möts jag nu av en nyhet. Tänk att jag efter bara trekvarts vandring hemifrån erbjuds ett skydd för rast och fika.
Jodå, Nacka kommun har satt upp ett rejält vindskydd vid den gamla grillplatsen och erbjuder tom ett vedförråd.
Lite annan känsla här än i fjällen. Där ligger vindskydden ofta vid öppna, vackra och blåsiga utsiktsplatser som nås efter ett par timmars vandring. Men så välkommet ändå!
Nu börjar det mörkna och jag vänder hemåt. Sista biten av dagens vandring i "södra"skogen går längs Skarpövägen. Den övergår i vår väg Telegrafvägen, och delar Skarpnäs naturreservat i två delar. Den röda pricken visar vårt hus nere på Kajen.
Mörkret faller snabbt och efter 8 km är jag tillbaka vid vår busshållplats. Här möts jag av skulpturen som jag hittills varit skeptisk till.
Och tänka sig, så här i kvällsljuset efter en inspirerande skogsvandring tycker jag den är riktigt intressant.
Det är något visst med skogen!
Allt gott önskar jag er,
Anna Karin
1 kommentar(er)
