Anna Karin

Nu har jag vurpat igen!

I hela mitt vuxna liv har jag aldrig skadat mig, inte ens under alla mina år som ryttare. Men nu efter 60 känns det som att det händer hela tiden!

Håller jag på att bli vinglig och klumpig av åldern? Eller kanske jag går i barndom, nu när jag har tid att "leka" ohämmat i naturen?

Vad ska man säga om den här historiken. 

• 2019 - Krasch på landsvägscykel och brutet nyckelben. Ensam långt ute på Ekerö och fick hjälp av främmande cyklister som ringde ambulans.

• 2022 – Vurpa i säsongens sista åk i Åre. Körde ensam, fick rejäl minneslucka och hjärnskakning. Någon hjälpte till att fixa Skistar guide och kontakt med Kjell som hämtade och körde till läkaren. Otäckt, men helt OK efter att ha följt "hjärntrappan".

• 2023 – Cylelkrasch igen, nu på min nya MTB, lägligt nog precis utanför en förskola i Saltsjöbaden. Mycket blod men inga brott. En vänlig förskollärare plåstrar ihop mig och jag kan själv ringa efter Kjell, som hämtar. Älskling!!!

• 2024 – Krasch igen på egna ben i Orminge Centrum.

Jo, det kan vara utmanande att handla sushi på kvällskvisten! I alla fall när man som jag vill genomföra det mesta med effektivitet. (Typisk yrkesskada för en gammal managementkonsult.)

Med en matkasse på axeln (med ett paket ägg och lite annat) samt en sushikasse i andra handen går jag i högsta fart mot bilen. 

Passerar rakt över ett galler som har hamnat snett och sticker upp några cm. Japp, hakar i gallret och flyger i backen med en smäll.

Aj! Jag ligger kvar på marken och andas… Är numera en riktigt mes när gäller smärta. Till mitt försvar brukar jag anföra:

- Jag har fött tre barn utan bedövning. I´m done with pain!

En vänligt man är direkt framme för att hjälpa tanten upp. Vilket går bra efter några sekunder. 

11 av 12 ägg har klarat sig medan jag blöder rejält från armågen och handen. Nu kommer en riktigt knäpp tanke:

- Oj, oj! Jag får inte bloda ner i fina bilen med sin helvita inredning!

Hej och hå! Dags att gå från "feeling mode" till "solution mode", för att citera dottern. 

- Hmmm… Det borde finnas en förbandslåda i en sån här bil! Lyckas med en hand gräva fram och med tänderna öppna en rulle gasbinda. 

Lindar hårt runt handen och fäster med halvslag runt egen part. Väl hemma blev det rejält bandage för att inte blöda igenom till natten.

Så åter till den ursprungliga frågan, klumpig eller bara barnslig? 

Jag noterar två aktuella observationer. Den första är från Vaccinationscentralen när vi i veckan ville ha nytt Covidvaccin och vaccin mot bältros. 

- Ni får vänta med Covid till oktober, eftersom vi nu bara vaccinerar 80-plussare. Och ni ser inte ut att kvala in…

Den andra observationen kommer också från en dotter. 

- Men mamma, du håller ju på med extremsporter. Inte konstigt att det händer saker…

Klumpig eller bara barnslig – vad tycker ni? 

Stor kram från Anna Karin på Telegrafberget. Hon har i alla fall har gott läkkött 🤓