Så blev det då äntligen dags för Åre igen. På sommaren finns här massor att göra och vacker natur att njuta av. Jag slås av hur fina mina favoritbackar är också på sommaren.
Som vanligt går det däremot sämre med navigeringen… Ibland blir jag bara så trött på mig själv! Jag har papperskarta med vandringsleder, manuell kompass och den fina Fjällappen i mobilen. Och ändå blir det fel ibland.
Jag trivs nog FÖR bra med att filosofera för mig själv och med klipp i steget ta mig fram längs vandringslederna.
Efter tips från fjällöpande dotter kör jag nu som orienterarna i branta stigar uppför. Och nej, deras förmåga att navigera har jag tyvärr inte kopierat.
Mitt fokus är i stället att enklare ta mig upp för branta, knöliga stigar där varje hand med tryck på låret ger bättre kraft upp till nästa steg på stigen.
Det är ju helt galet så mycket lättare och snabbare jag nu tar mig upp! Då blir jag ännu gladare och trummar vidare i spåret och njuter av bra klipp i steget.
Och så går åt skogen (hehe) igen förstås! I min glädje över att jag kan njuta obehindrat av vår vackra fjällnatur har jag ännu en gång gått för långt utan att kolla kartan och slunkit in på fel led.
Värst var det när jag i blöt och brant terräng upptäcker att jag gått mina glada tankar 2,5 km för långt i fel riktning. Det som skulle varit 16 km blev i stället en 21 km lång vandring. Helt värdelöst!
Måste erkänna att min första tanke var – Jag orkar inte, jag ringer Kjell så får han hämta mig någonstans.
Men jag var ju mitt uppe på fjället en bra bit öster om Åreskutan, där närmaste väg att ta mig till skulle innebära flera mils körning för Kjell runt hela Åreskutan. Nej det här var inte min bästa stund!
Det blev i alla fall ett snabbt beslut att vända om och ta raka vägen hem i stället för den planerade rundan som skulle ha blivit 25 km.
På vägen hem mötte jag en ensam renkalv som piggt och raskt vandrade upp för fjället, Så söt! Talade med bybor senare som menade att ensamma kalvar klarar sig.
Bra i alla fall att man är en riktig "materialare". Med mina tunna regnbyxor (special för ultralöpare i fjällen – hur gick det till?!?) kunde jag nu välja att snabbare plöja hem över myrarna och fortfarande inte få vatten i kängorna.
Vandringsryggsäcken sitter perfekt och känns aldrig tung trots extra kläder, varm och kall dryck samt mackor och energisnacks. Så glad jag var för min packning den här dagen!
Hem kom jag med raketfart, kanske lite extra laddad med ilska över att så klantigt missat i navigeringen. Väl hemma blev det bastu, god middag och en mysig kväll med Kjell.
Nästa dag blev det vilodag och omplåstring av en tå som tagit stryk i den sista timmens branta nedförslut. Men lösningar för ömma tår är min specialgren så det fixades lätt 😊
Veckan därpå blev det ordning igen tillsammans med goda vännen Anna. Det finns hopp!!!
Det blev I alla fall mycket rätt också denna vecka och vi fick toppbetyg till "resebyrån" 😁
Mina höjdpunkter rör sig inom tre områden:
- Vandringar med helt olika karaktär
- Inspirerande att handla på mysiga Undersåkers Charkuterifabrik och exotiska Åre Atlantfisk där vi nu fick prova Rockavinge för första gången - gott!
- Till sist en praktiskt men viktig höjdpunkt - framgångsrikt pussel i förrådet!
0 kommentar(er)
