Vårvintern i fjällen är härlig, men ännu är det bara korta stunder som gäller, mellan perioder av snöyra, täta moln, regn och blåst.
Så det gäller att njuta när man kan. Som att ensam pausa med en kopp varm choklad vid Platåkåtan, just när solen ligger på och "Tronen" är ledig!
Extra kul blir det när några ridkompisar dyker upp under pausen. Tack Louise och Camilla för mysig umgänge i solen med ert trevliga skidgäng!
Just den här dagen var backarna perfekta och liftköerna obefintliga. Jag fick feeling och körde massa fler åk än benen brukar tåla. Med perfekta, lättåkta förhållanden i dom röda pisterna tror man också att man faktiskt kan åka skidor…
Kul i alla fall att Skistar appen ger bildbevis på nästan 100% fler höjdmeter jämfört med tidigare beskedliga skiddagar den här säsongen. (Jovisst, jag är fortfarande patetisk tävlingsmänniska och kollar mina sportappar, ifall det är nu är någon som tvivlar…)
Min feeling i pisterna straffade sig direkt med sedvanlig brutal träningsvärk i låren. Ja, ni vet när man har svårt att sätta sig på en stol utan stöd av armarna. Eller är det bara jag som lyckas med sånt?
Igår blev också en rolig dag med både nya och gamla Åre-vänner. Jag fick en sen start efter att ha fixat vassa hyrskidor för att testa. Möttes sen av långa liftköer vid både VM:an och World Cupliften (som startar bredvid varandra). Puh, bara att starta vandringen uppåt i backen för att ansluta till en liftkö!
Då ropar ett gäng till mig och vips är jag inbjuden tidigt i kön av mina nya Åre-kompisar Pernilla och Niklas som var ute med sin goda vänner på Årebesök. Så kul att hänga med er upp på Skutan! De bitvis långa liftköerna var inget problem för oss då vi hade roliga samtal under tiden. Tack för rolig åkning och umgänge tillsammans!
För den som undrar, vill jag säga att liftköerna i Åre är långa, men glesa och bra uppstyrda/inhägnade för att säkra avstånd. När man sedan åker med flera tomma stolar i liften mellan olika sällskap så tycker jag det känns tryggt.
Gårdagen avslutades middag hos Per G som nu har Börje (Kjells bror) på besök i sin fina lägenhet halvvägs upp mot Fjällgården.
Det blev härlig middag och roliga samtal Så gott och trevligt, tack! Tacksam också för att Per och Börje bara såg det roliga i mitt knäppa beteende härom dagen…
…som inträffade när jag tidigare i veckan behövde en skidfri dag för att vila trötta ben. Under min promenad ner från vackra Tottens by ringer Kjell och säger att Börje och Per är på väg förbi för att se vår nya lägenhet. Jag har då just gått förbi Pers lägenhet på väg ner från Tott och berättar för Kjell att det tar ett bra tag innan jag är hemma.
En kort stund senare passerade en Volvo på väg upp för backen. Bilen stannar och backar tillbaka med nervevad ruta. Jag ser Börje och Per i bilen och får direkt för mig att de har kört för att hämta mig och åka gemensamt åka hem till oss. Så jag vräker glatt upp bakdörren, hejar och försöker klättra in i baksätet.
Börje som vevat ner framrutan ser förvånad ut, men jag fattar ingenting utan frågar hurtigt hur jag bäst gör plats för mig i baksätet bland div skidprylar.
Då visar det sig att dom har redan gjort snabbtitt hemma hos oss och inte alls tänker plocka upp mig! De har tvärtom bråttom hem till Pers lägenhet för Börjes telefonmöte.
Ganska pinsamt beteende av mig, men också rätt kul. Börje och Per jublade och menade att de var fullständigt vana vid att främmande kvinnor i solglasögon rycker upp bildörren och försöker klättra in!!!
Ja, ja. Som min gamla pappa brukade säga "Man ska inte missunna sina medmänniskor ett gott skratt"
Jag hoppas ni också får lite goda skratt åt tokigheter i vardagen!
Kram från Anna Karin