Anna Karin

Sen jag gick i tidig  pension för 1,5 år sedan har det varit ont om nya designerväskor, men väl en massa nya sportprylar. 

Däremot har jag under 15 år hållit fast vid mina ljusblå, svindyra och jättebra Salomon-skidor som förlåter de flesta misstag i backen.

Men när bindningar och dämpare börjat läcka olja på skidjackan då jag bär skidorna, så går det inte längre. Hu, vad svårt att ersätta nåt som man varit så himla nöjd med! Men är man i Åre så borde det gå att lösa.

Sagt och gjort. Efter diskussioner i tre olika sportaffärer fastnar jag för anrika Åre Skidsport, Läs gärna "Historien om Åre Skidsport" på deras hemsida https://areskidsport.se/about/.

Här får man underbar läsning. Till exempel om grundaren Gustav Larsson som också körde Åre Bergbana, byns första skidlift. 1944 satte Gustav den fortsatt gällande rekordtiden på 4,05,2 för Årebradgen, en mytomspunnen störtloppstävling från Åreskutans topp ner till Åre Torg. 

Tänk er att åka skidor ner från Åreskutan genom opistad terräng, på träskidor med lös häl, i läderpjäxor, på 4 minuter - och överleva! Och det efter att ha startat vandringen kl 5 på morgonen för att ta sig upp till toppen.

Det är nu tredje generationen som driver Åre skidsport och där möter jag en fantastisk säljare. Jag beskriver hur jag åker och att jag framför allt vill ha stabilitet. Det vill säga inget fladder på skidorna när det går lite fort. (Jodå, jag åker faktiskt lite fort ibland!)

Då får jag ett underbart svar. "Jag vet precis vilka skidor du ska ha, dom här som min mamma åker på. Hon är 72 och gammal fartåkare, men har inte samma styrka längre". 

Vem faller inte för en sån härlig målbild? Jag har nu bestämt mig. Dom nya skidorna ska också köras i minst 15 år! Så då får ni hålla utkik i Årebackarna efter Anna Karin, 78. 

Men först ska jag testa ett par likadana hyrskidor en dag. Åker med Åre-vännerna Niklas och Pernilla. Det är svårt! Jag får inte alls fast kanterna som jag vill. Men jag får i alla poäng från Niklas för att jag stakar så bra…

"F-n vad du stakar, du måste vara hur stark som helst!". Jag hinner inte med utför i backarna, men stakar ifrån alla när det blir transportsträcka. 

Man får vara glad för det lilla! Och tack till Danne för tips om bättre stakteknik i längdspåren.

Efter lite diskussion i butiken om kantisättning köper jag i alla fall mina tjusiga Wölkl Race Tiger. (Jag behöver vara mer noga med hur jag placerar vikten på skidorna…)

Sen följer en dag i Duveds backar, som då är opistade med 15 cm uppkörd lössnö. Så svårt! Kan knappt svänga, alls...

Tusan också, nu har jag nog köpt för avancerade skidor! Får massa pepp på telefon av döttrarna, med allt från "du behöver bara vänja dig" till "du kan ju alltid sälja dom på Tradera". 

Efter rejält regn bjuder nästa dag på tung kramsnö i backarna. Det här blir ju bara värre och värre! Slutar tidigt och deppar lite.

Men "sover på saken", dvs ligger vaken och funderar. Som vanligt när jag har nåt problem. Jag vill ju vara lika cool som den 72-åriga mamman! 

Men kanske prova i morgon med att spänna upp översta spännet på pjäxorna, för att lättare få fram knäna och tyngden rätt på skidorna?