Nu har vi några dagars minisemester på Sandhamn. Denna gång med rum på Seglarhotellet eftersom segelbåtens såldes förra sommaren. Här är underbart på alla sätt, som alltid i denna fina seglarhamn, som ligger rakt österut från Stockholm och är sista anhalten innan öppet hav.
I KSSS hamn på Sandhamn (Kungliga Svenska Segelsällskapet) möts vi av den vackra historiska segeljakten Beatrice Aurore, från 1920. 22,2 meter lång och 3.3 meter bred. Jag tar en bild och hon får illustrera Sandhamn idag. Kolla gärna på Google och läs om hennes spännande historia!
Sedan 1982 har vi besökt Sandhamn nästan alla somrar. Ofta på egen köl, men också med Vaxholmsbåt från Stavsnäs. De första somrarna med småbarn kändes det för bökigt med segling, så då hyrde vi hus istället och drog runt barnen i skrinda till Bageriet, bryggorna och Trouvilles sandstrand.
Barnen fick tidigt också lära sig att njuta av Sandhamns Värdshus. En historisk skärgårdskrog med anor från 1600-talet, med Piratbiff, kritor och figurer på menyn att färglägga för barnen. Och alltid fantastiskt god mat!
En regnig sommar minns jag att Caroline somnade i skrindan iklädd regnställ. Hon parkerades utanför ett fönster vid pubdelen och lunchen kunde inledas.
Det har gått bra för Caroline i livet, trots detta tilltag från hennes föräldrar!
Extra kul i Sandhamn blev det när vi genom min ridning lärde känna Ingela och Bosse och deras barn. Så roliga och mysiga träffar vi har fått uppleva i ert fina sommarhus på Sandhamn och ombord på hyrda och egen segelbåt. Tack för det!
Vi kommer aldrig glömma den magiska novemberhelgen 1994 då ni, dagarna innan vi skulle flytta till England, bjöd ut oss till Sandhamn.
När vi kom ut med Vaxholmsbåten var det bedövande vackert! Folktomt och stilla, sol och ett tunt snötäcke över ön, kombinerat med öppet hav omkring oss. Lunch på Värdshuset, en fin promenad och underbar, mustig gryta i ert hus på kvällen. Ett fantastiskt minne att ta med sig från Sverige!
Men den här texten handlar inte bara om allt som är toppen med Sandhamn. Jag vill också dela med mig av några dramatiska minnen vår älskade skärgårdsö.
När jag för första gången kom till Sandhamn sommaren 1982 var det knappt så benen bar mig! Båtresan ut från Grand Hotell tog två timmar och jag hann bli galet nervös och nästan svimfärdig.
Jag kom för att träffa min "nya" pojkvän Kjell. Jo, vi blev tillsammans redan våren 1981, men sen flyttade jag till Boston den sommaren för ett års studier på MIT och Sloan School of Management.
Hur skulle det gå med den alldeles nya relationen? Långt före internet och riktigt dyrt att ringa till Sverige var det, så det var brevväxling som gällde. Kanske inte Kjells största intresse… Men under hösten började visst Kjell längta och undrade om han kunde komma förbi Bosten över julen. Och så blev det.
Sen gick det sju månader igen innan vi kunde ses i Sverige. Och det skulle bli i Sandhamn. Jag var kär men så nervös över hur det skulle bli att ses igen. Med ny klänning och tufft pannband (jodå det var trendigt ett tag under 80-talet!) i bagaget, går jag på darriga ben i land på Sandhamns brygga.
Där möts jag av – ingen!!!
Men när alla resenärer från Vaxholmsbåten lämnat bryggan, kommer en ung rufsig, och alldeles underbar seglare som tidigt på morgonen gått i mål utanför Sandhamn i havskappseglingen Gotland Rund och sen behövt sova. Och resten är historia!
Kjell och jag börjar segla tillsammans. Nästa drama upplevde vi med Dannes Express som vi fick låna en vecka under en sommar innan barnen var födda. Expressen användes bara till kappsegling och hade följaktligen massa extra trimdetaljer för seglen, vilka installerats med skruvar i rufftaket. Alltså en snabb och temperamentsfull liten segelbåt.
Men så börjar det spöregna och svarta moln tornar upp sig på himlen, och då vet man att vinden kan öka snabbt. Och det börjar läcka in genom rufftaket (vid alla skruvarna förstås…)
Kjell tar då ett av sina bästa beslut. - Nu tar vi ner seglen och kör motor till Sandhamn och går på krogen i stället!
Vädret blir värre och värre, men vi kommer in i tid och får en av de sista platserna på rätt sida av bryggan, med stäven mot den ökande vinden. Vi placerar ut alla kastruller nere i ruffen (inkl den med sopprester ifrån dagens blöta seglats) under varje läckage in i ruffen, och flyr till hamnens duschar och sen till krogen.
Med fönsterbord på Seglarhotellet ser vi under middagen ut över hamnen som blir överfull av båtar som söker skydd. De stackare som fick ta platserna med aktern mot öppen vind springer under sena kvällen på bryggorna för att hjälpa varandra när deras ankare släpper ett efter ett. (Det här var alltså långt innan KSSS hamn införde praktiska mooringlinor så att man inte längre behöver lägga i eget ankare.)
Aldrig har vi varit så tacksamma över en säker hamnplats och ett bord på krogen!
Ovädret fortsätter och efter att ha flyttat in i den lilla förpiken för att slippa sova i blöta kojer, ligger vi kvar i Sandhamn några dagar.
Två dagar senare läser vi i tidningen att det kommit en allvarlig storm in över Östersjön som Sjörapporten missat. Och det mest fruktansvärda har hänt! En barnfamilj gick i kvav utanför Öland och alla omkom.
Det var inte bättre förr!!!
Så tacksam över att vi hu har GPS och Smart Phones samt alla möjliga väder-appar och navigationshjälpmedel. Jag hoppas och tror att mer kunskaper, utbildningar och en växande sjöräddningsverksamhet numera också rustar oss för bättre på sjösäkerhet!
Idag avslutar i vår minisemester på Seglarhotellet i Sandhamn och är så nöjda. Middagar och luncher i toppklass. Värdshuset har som vanligt levererat bäst vad gäller mat och service.
Seglarhotellets nya uterestaurang med stor terrasserad bar och perfekt hamnutsikt och kvällssol får priset för "Bästa drinkställe".
Jag vill också slå ett slag för den fina skogspromenaden runt ön, via stranden Trouville. Den gör gott för själen.
Så tacksam över att bo i detta vackra land och önskar all glädje och tacksamhet till er också i sommar! ❤️❤️❤️
0 kommentar(er)
