Tänk att Stockholm nu bjuder på en sån härlig vinter! Nu kan man åka skidor på massa ställen. Och alla möjliga (och omöjliga...) pulkabackar är fulla med lyckliga barn. Till er som har gamla, nya, fin- eller fulskidor säger jag bara ut och njut!
"Längdskidor i Stockholm" är en öppen fb-grupp. Gå gärna med där för inspiration från alla tänkbara spår runt om i Storstockholm. Priset går till en kille i gruppen som visade sin slinga en mörk kväll efter det stora snöfallet. Den gick längs stranden från Tantolunden till Danviksbron och tillbaka längs Norra Hammarbyhamnen!
Själv har jag kört mest på Hellasgården för att det är så nära för mig. OK spår på ängarna med allt från erfarna till nybörjare i spåren och där alla är lika glada och trevliga. Sympatiskt!
Extra kul häromdagen när jag pratade med några unga fransmän i spåret som njöt av att få vara ute "i frihet". Ja, det blev ett kort samtal, då min franska inte räcker så långt. Men kul ändå med lite internationell prägel i dessa tider när man bara kan drömma om att resa!
Hittills har vallateamet (dvs jag) entusiastiskt presenterat vallnings-skidorna för åkning till förmån för skins-skidorna med inbyggt fäste. Resultatet har minst sagt varierat…
Vissa dagar både fäste och härligt glid, andra dagar bara glid och inget fäste (mycket stakning). Och nån dag med för mycket fästvalla. Jag såg väldigt rolig ut den dagen, med överraskande hugg och tjuvstopp mitt i framfarten…
Trillade också en gång på "platten" på en liten isfläck. Jag är ju inte så smidig (motsatsen faktiskt!) och det tar lite tid att trassla mig upp. Men inga sura miner bakifrån utan bara en käck fråga "gick det bra?" Som jag sa, trevligt folk som åker längd!
Glad efter efter soliga 10 km på Hellasgården, trots lite öm i baken!
Bästa turen hittills var igår (måndag) på Ågesta friluftsgård. Fantastisk dag med sol och fin kallsnö. Extra plus för Ågesta är varken krånglig parkeringsapp eller svårt att hitta info om spåravgift. Helt enkelt inga avgifter alls i detta skidparadis! Eller har jag missat nåt?
Vackra naturspår i all ära, men när man ser en konstsnöslinga på 2.1 km med spår som perfekt "räls" är valet lätt. Har aldrig åkt i så fina spår förutom på Vasaloppsarenan och i Orsa Grönklitt!
Här är det jag och de snabba tränings-/tävlingsmotionärerna som kör. Som tur är finns även några försiktiga motionärer som även jag kan köra om.
Se där, här kommer det vanliga med prestation och passion igen. Jag vill ju alltid bli lite bättre på det jag håller på med...
Rundan börjar med lite böljande uppförsbackar och slutar med lång (och för snabb!!!) utförslöpa med lite svängar. Jag kör försiktigt utför och klarar mig bra med en skida som bromsar utanför spåret. Men blir efter ett tag övermodig i uppförsbackarna.
Här ska tränas teknik minsann! Fästet funkar bra idag, men nog kan jag väl ännu lite bättre? Hur är det nu dom gör våra svenska tjejer som rusar uppför springbackarna? Kanske pröva med att lägga mera kroppstyngd framåt för ännu bättre fäste och riktigt glid uppför också?
Jag pressar på så mycket jag orkar och det går faktiskt lite bättre uppför. Men kroppen håller på att smälla av och undrar vad jag håller på med.
Och plötsligt faller jag pladask mitt i en uppförsbacke. Helt slut ligger jag där och orkar inte röra mig. Skidor och stavar täcker både mitt och omkörningsspåret. Måste flytta på mig, men inte en chans i världen att jag kan ta mig upp på benen innan gänget bakom mig är över mig.
Så jag kravlar mig åt sidan, som en spindel utan koll på sina alldeles för långa ben. All heder till de snabba killarna bakom mig som vänligt frågade om jag behövde hjälp upp. Jag vägrar erkänna mig tant på riktigt, utan hojtar hurtigt "inga problem, jag behöver bara vila lite innan jag orkar ta mig upp".
Nöjd i alla fall efter 14 km i spåret innan orken tröt. Och som min gamla pappa brukade säga "man ska inte missunna sina medmänniskor ett gott skratt!
Ta hand om er i snövädret! Jag är alltid glad i snö, men jag vet ju att det inte gäller alla...
0 kommentar(er)
