Jag kan inget om konst, men jag märker direkt vad jag verkligen gillar. Känner lycka när jag blir berörd av bildkonst och skulpturer som träffar på djupet.
Låter kanske flummigt för en rationell typ som jag. Nåja, ganska rationell i alla fall…
Under en minisemester på Öland i juni besökte vi Sollidens slott och vandrade genom de olika trädgårdarna.
Perfekt för mig som tycker att naturen i sig också ger konstupplevelser, och då särskilt stora vackra träd. Blommor är fint, men berör mig aldrig på samma sätt som vackra, mäktiga träd.
I en del av parken finns i sommar också en utställning av glaskonstnären Bertil Vallien.
Han har utformat ett trädgårdsrum med vindlande gångar där man möter hans glaskonst mellan skulpturala träd och med Sollidens slott i bakgrunden. Så vackert!
Jag vandrar framåt och ryser av spänningen mellan de lätta glaskonstverken, omgivna av mina stora tunga favoriter – träden. Naturen och konsten möts, samtidigt som betraktaren kommer allt närmare det vackra vita slottet.
Konstverket med vackra, mjuka och färgglada glaskrus, inneslutna i en strikt kub av stål gör mig alldeles lycklig!
Sollidens slott går inte av för hackor heller. Om jag skulle bli tvungen att bo i ett slott så kan Solliden absolut funka för mig!
Till sist kommer en bild som jag tillägnar dig, kära svärmor Gulli som nyligen har gått bort.
Du som varje sommar hade massor med vackra pelargoner på din balkong, där den största krukan alltid skulle fyllas med Mårbacka pelargoner.
När jag tog bilden av den nya Estelle pelargonen mailade jag den direkt till dig, men tyvärr hade du just då lagts in på sjukhus och två dagar senare var du borta.
Kära Gulli, du betydde så mycket för mig och kommer alltid att finnas i mina tankar!
❤️❤️❤️
0 kommentar(er)
