Japp, då är det höst igen och jag har varit pensionär i ett år (utan att ha blivit galen?!?).
Vi har försiktigt börjat med små middagsbjudningar efter lång Coronapaus. Så mysigt, men som man längtar efter att krama sina vänner igen!
Bästa middagspresenten i form av några vackra pumpor fick vi av Gunilla och Kari. Vi har njutit av dessa "konstverk" på paradplats i vardagsrummet, och nu är det soppkok på gång.
Jodå, den här gången har jag faktiskt också bidragit. Sätt mig bara på att skala och rensa, så levererar jag minsann i matlagningen. Men Kjell står som vanligt för snille och smak i köket.
Trodde nog att jag efter förra höstens lyxiga långresa; till Hongkong, Australien, Nya Zeeland och Cooköarna, skulle kunna få lite tråkigt emellanåt. Men omställningen till pensionär har faktiskt funkat bra, trots Corona och allt vad det har inneburit.
Det har blivit mycket mera träning och alldeles för lite kultur än vad jag hade tänkt mig. Måste jobba lite mer på kulturfronten, men som jag har vandrat i Stockholm och i Åre!
Upptäcker att jag har ett sug av att komma ut, faktiskt (nästan) oavsett väder. Helt otippat när det gäller mig!
Man kan också promenera genom fula urbana miljöer, som när bilen fick rekonditionering i Västbergs industriområde. Faktiskt lite spännande att hitta gångvägar under och intill de stora trafiklederna för att ta sig hem till Söder igen.
På vägen från Årstaskdan över till Södermalm blir det perfekt att för första gången ta gångbron intill järnvägsbroarna över Årsta holmar. Så kul att få se Årstaviken från en helt ny vinkel.
Min vanliga tur runt Årstaviken och Hammarby Sjö har annars alltid gått över Liljeholmsbron i väster och gamla Skansbron eller Danviksbron i öster. Många såna rundor har det blivit och nästan alltid med (för) mycket folk längs de vackra vattenvägarna.
Men när det regnar får man vara ensam och njuta. Tänk så vackra blommorna är längs en av båtklubbarna, nu när jag verkligen ser dom!
Lika kul var det ju inte att gå den knappa milen igen tillbaka samma dag för att hämta bilen. Men med hjälp av Storytel och den bästa boken jag läst på länge så gick det också.
Jag gillar fortfarande pappersböcker bäst, men när man ska gå långt utan sällskap är det toppen med ljudbok.
"Där kräftorna sjunger" är en gripande, omskakande och alldeles underbar roman om ett kvinnoöde. Läs den!
Vore roligt om ni också vill dela era bästa boktips med mig. Jag behöver mer inspiration på kulturfronten.
Allt gott!
0 kommentar(er)
