Vår svenska vinter har ju varit speciell i år. Snöfritt, värme och regn i stora delar av landet och till slut massor med snö i fjällen. Vi var nog många under årets Vasaloppsvecka som fått söka snö och kämpa för att samla mil inför våra lopp.
Skidsäsongen började med en resa till Mora och goda vännerna Dan och Birgitta, som än en gång tog emot oss i mysiga Nusnäs vid Siljans strand. Två dagars längdåkning stod på programmet. Vasaloppsspåren var inte att tänka på pga snöbrist, tidigare regn och isiga spår där det väl fanns snö. Så det blev Orsa Grönklitt istället. Vinglig säsongsstart på mina nya Skins skidor. Men klarade mig utan fall!
Följande dag blev det regn, sovmorgon och hemfärd utan skidåkning. Bästa prestationen under detta skidevent blev ett Plump-spel där alla spelare fick över 100 poäng – historiskt! (För den oinvigde är Plump ett perfekt kortspel för skid- och seglargäng, har man en dålig hand kan man istället ägna sig åt att sätta dit sina medspelare...)
Nästa tur blev en helg med äldsta dottern till Högbro Bruk utanför Sandviken. Helt absurt med total barmark, regn och kö vid starten för att ta sig ut på det smala konstsnöspåret. Första gången jag upplevt ett "grind" som vid liftköer där man blippar sitt spårkort för att komma igenom och starta spårslingan!
Här gällde det att inte ramla i backarna och därmed flyga ut i barmarksnaturen. Det läskigaste var en backe med sväng där man riskerade att köra in i ett staket längs ytterkurvan. Vi överlevde men det ser ju inte se kul ut med all barbark!
Sen blev det dags att ta till rejäla tag! Svåger Börje, Helsingborgare sedan många år, och hans kompis Mats hade lockat mig att hänga med på IFK Helsingborgs årliga träningsresa till Bruksvallarna i Härjedalen. Japp, nu har jag minsann en idrottsförening att tävla för till Tjejvasan 2021! Känns kul att för första gången vara medlem i något som inte är en ridklubb. Och för att direkt undanröja eventuella frågetecken - IFK Helsingborgs skidsektion är full av vassa skidåkande Skåningar med massa Vasalopp under bältet!
Här kan vi prata om härligt nördig resa! Drygt 100 skidåkare som vräker i sig massa frukost samtidigt som det bjuds väder- och vallatips. Sedan köar alla vid vallabänkarna där man också kan få tips och hjälp av föreningens "vallaorakel". Massa mil i spåren, daglig teknikträning under två timmar för alla som ville, mera mat till lunch och ännu mera mil efter lunch, bastu, mera mat till middag och till sist kvällsföredrag om skidåning. Börje och hans närmaste skidvänner organiserade dessutom trevliga små AW-träffar på rummet för både mig och min nya trevliga rumskompis Barbro. Skönt med nånting där också jag kände mig riktigt som hemma!
Så tacksam över träningen i utförslöporna, det sparade massa blåmärken för mig denna säsong, då jag detta år ramlat mest på platten och inte i backarna, (vilket jag ser som stor förbättring!). Kurvteknik och spårbyte i utförsbacke visade sig senare rädda mig från en potentiellt otäck olycka under Tjejvasan… Cliffhänger!!!
Så här glad var jag efter en extra runda i teknikspåret med träning av spårnätet i backe.
På vägen hem från Bruksvallarna hann vi med lite åkning i Orsa Grönklitt igen. Det blir min första mil med regn under hela rundan – frivilligt!!!
Sen är det då äntligen dags för Tjejvasan och vilken tur att man tränat i regnet! Så här mysigt har dotter Carolina och jag i bussen när vi väntar på att gå till våra startfållor. Om ni undrar var snön är så dyker den upp först i den andra startfållan man släpps in i en kvart före start. Inget snack om nån uppvärmning här inte! Vi sitter kvar i den torra varma bussen så länge det bara går.
När min startgrupp släpps iväg så glömmer jag direkt att det regnar (hur konstigt är inte det?) Omväxlande is och vatten i spåren, men det finns i alla fall spår till skillnad från förra året då vi hade en startgrupp mycket längre bak. Jag valde till slut att lämna skinsskidorna hemma och satsade på vallningskidor som preppades perfekt av John´s Sport i Mora. Både fäste och glid trots svåra förhållanden, tack för det!
Teknikträningen gav utdelning på flera sätt. Klarade alla backarna där jag ramlade massor förra året – tjoho!! Men bäst av allt - jag klarade mig ifrån läskig olycka i en utförsbacke. Jag var på hugget och valde vänsterspåret i en kort backe som slutade i en kurva. Men mitt i backen dyker en snöskoter upp nere i kurvan och är på väg uppåt i mitt spår!!! Tjejen framför mig byter elegant spår. Jag hinner tänka FAN! och byter själv spår och skotern fortsätter glatt upp och förbi mig med en fin marginal av 50 cm. Där kan man snacka hög puls! Jag som aldrig ens försökt byta spår i sån fart! Men vad sjutton gjorde skotern i spåret!!!
Denna lyckosamma manöver kompenserade jag senare med att istället trilla i två uppförsbackar och en gång på platten när jag skulle byta spår. Det senare skedde förstås på ett perfekt ställe med kombination av skridskobana och djupa vattenpölar i spåren. Där jag satte mig, tog emot mig med händerna och vattnet läckte in i både handskar och pjäxor – uppifrån! Som tur var inte så många km kvar till mål, annars hade det blivt riktigt kallt om tassarna.
Dottern, som sedan länge redan gått i mål (förstås!), filmade precis bredvid spåret och ropade mamma, mamma när jag korsade mållinjen. Men jag varken såg eller hörde henne… Jag skyller på tävlingsfokus och ambitioner att köra om en kvinna till innan mål, men kanske det var en utmattad tant med tunnelseende… :)
Stort tack till IFK Helsingborg för superbra teknikträning, som trots regn, is, vattenpölar och en skoter i spåret, gjorde att jag under min andra Tjejvasa slog mitt pers med 30 minuter!
0 kommentar(er)
