Anna Karin

Hej i sommarvärmen och blåsten. Hoppas att ni alla fortsätter att må så bra det bara går!

Senaste inlägget skrev jag från våra första dagar i Åre med nya lägenheten. Det blev en kort första Åretrip då köparna av vår segelbåt Karin kom en vecka tidigare till Stockholm än planerat. å vi fick sätta fart hemåt redan efter en vecka.

Nu är Karin på seglats mot västkusten med sina nya ägare. Hon kommer att rustas för kappsegling igen efter fem år som familjeseglare med oss. Det känns extra kul eftersom Karin började som kappseglingsbåt i England. Vi önskar Karin och hennes nya ägare bra vindar och framgångsrika race!

För oss blir det mera tid på landbacken och framför allt i Åre. Massa skidor ska det bli! Jag har mycket att lära om tekniken i längdspåren och hoppas kapa lite till på tiden i nästa års Tjejvasa, (om nu inte Corona lägger hinder i vägen). Undrar om min utförsåkning kan bli nåt bättre? Tveksamt, då inte mycket hänt på den fronten senaste 20 åren. Eller kanske 44 åren...

Härom året fick jag en oväntad"komplimang" i liftkön en iskall dag med lite folk i backarna. "Vad snyggt du åker" säger en medelålders man bakom mig. Jag skrattar och vänder mig om "du menar väl inte mig?". "Jo, du ser precis ut som skidskolan anno 1976" blev svaret. 

Det var exakt då jag kom på att dom coola killarna åkte slalom och jag genast började med bussresor till fjällen där skidskola ingick...

Nytt för oss blir att uppleva fjällen sommartid. Då tänker jag i första hand på vandring. (Fjällcykling står fortfarande på önskelistan att pröva, men ännu har det inte blivit av.) Jag har alltid gillat att gå och går numera överallt i stan. Men fjällvandring är nytt. Och, som den patetiska prylmänniska jag är, blev första steget förstås att inhandla ett par vandringskängor. 

Iväg till Lundhags i Järpen, med både fabriksförsäljning och outletpriser på tidigare årsmodeller. Vilket paradis för friluftsliv, här finns verkligen allt man kan tänka sig! Och massor med saker jag inte ens visste fanns. 

Jag testar olika kängor och får "provvandra" upp och ner i den korta branta bergsbacken som är uppbyggd i butiken. 

Seriöst vill jag lova med 3 m brant cementbacke med oregelbundna stenar för att testa stöd och passform i vandring både uppför och nedför. Sånt kanske alla seriösa "vandringsbutiker" har, men jag min okunnighet blev i alla fall imponerad!

Sen råkade det slinka med ett par supersköna vandringsbyxor och lite strumpor också. Samtidigt fick jag lära mig att "liners" är de tunna "lager-ett-strumporna" som ska följas av en tjockare "lager-två-strumpa". Snacka om att man är nybörjare när man inte ens vet hur en korrekt strumpstrategi ser ut!

En mini-vandring i Åre hann jag med innan hemfärd och igår blev det 12 km i Hellasgårdens fina skogar. Så mysigt – jag vill har mer!

Den stora utmaningen för mig blir väl, som vanligt, att lyckas med karta och kompass på okända leder. Tur för mig att dotter Caroline kommer upp till Åre i början av augusti för att coacha mig!

Allt gott önskar jag er och går på i ullstrumporna!