Tillbaka till vardagen och det "riktiga" pensionärslivet, vad nu det är? Efter vår härliga semester återstår nu bara att betala en sista dyr mobilräkning och göra stordåd i det oändliga havet av foton från resan. Har lovat mig själv att inte plåga barnen med bilder förrän bara de bästa är samlade i digitala album för länder och platser. Men att sortera bilder är väl ett perfekt pensionärsjobb!
"Man måste ha lite projekt" brukade min kloka svärfar Sven-Erik säga. Jag håller helt med och fortsätter nu med nästa projekt, Tjejvasan den 22 februari.
Direkt efter premiärloppet förra året var jag helt nöjd med att aldrig, aldrig åka igen! Hela eventet är jättekul och fullt med trevliga människor både i spåret och i depåer och vallabodar längs vägen. Skidåkning 30 km är heller inget problem. Men, dessa backar!!! Så ont baken av att ramla så många gånger och vilken tid det tar för en nybörjare plocka ihop alla pinaler och komma upp på benen igen!!!
Men nu tycks jag ha glömt det och är på´t igen. Normal förnekelse eller bara korkat?
Som god "prestationsnörd" har jag satt upp nytt mål, analyserat styrkor och svagheter och valt strategi. Målet är att kapa 30 min på mina, mycket beskedliga, 4 timmar från 2019 (då målet var att överleva och fullfölja…).
Min strategi innehåller tre delar, man vet ju att alla goda ting är tre...
1. Tidigare anmälan än förra året. Det ger en tidigare startgrupp och därmed chans att spåren håller bättre när väl jag kommer fram. Det blir mindre jobbigt att åka och, bäst av allt, lite lättare att stå på benen! Check på den i och med senaste mejl från Vasaloppet med startgrupp 6 för mig. Toppen jämfört med startgrupp 11 förra året!
2. Kasta pengar på problemet. Japp, nya sportprylar är ju mitt svar på det mesta… Alewalds rea i våras resulterade i ett par nya high tech "skins" skidor med flyttbara bindningar. Nu har jag ökat sannolikheten att få bra fäste i de allra flesta fören utan att behöva lyckas i vallning för fäste. Kanske lite långsammare glid, men det är ju bara bra för mig med lite broms i nedförsbackarna!
3. Träna smartare. Ja, det har nog har liiite att göra med teknik och kondition också… Så jag googlade friskt under förra veckans träningshelg med dotter Caroline. Gundes peppiga filmer med tre åkare på olika nivåer gav en dramatisk insikt – man måste kunna balansera stadigt och åka längdskidor på ett ben. Jag som inte kan stå på ett ben ens på plant golv! Här är min akilleshäl (hehe) som bara måste åtgärdas.
Så nu syns jag på gymmet som den konstiga tanten som först frustar som en häst i stakmaskinen och sen smyger in i ett hörn och tränar med ett ben i taget på den enklaste balansbrädan, blint stirrande på en punkt på andra sidan gymet för att hålla sig kvar.
Känns i alla fall bra med en tydlig Critical Success Factor i min strategi – med bättre balans på "rörligt" underlag hoppas jag på färre katastrofer i spåret, (utöver att ramla själv kan man ju ramla in i andra som redan ramlat, eller köra på folk när man inte lyckas byta spår i farten…). Med färre omkullkörnimgar blir det mindre tid för att kravla sig upp efter att ha ramlat, här finns potential att spara mycket tid! I bästa fall kan bättre balans ge lite bättre teknik i själva skidåkningen också. Bättre balans ska bli min nya superkraft!
Tjejvasan 2020 - Here I come!
0 kommentar(er)
