På Arlanda får jag äntligen träffa dotter Victoria som tagit sig upp från Lund där hon bor. Så mysigt att ses igen när vi inte setts sen i februari. Vi ska träffas efter säkerhetskontrollen och tillsammms ta oss vidare mot Åre. Och här kommer
bakslaget!
Jag reser med noggrant planerat handbagage, inklusive munskydd som kommer på direkt i avgångshallen. Skrider rutinerat igenom säkerhetskontrollen med perfekt ordning.
Plockar upp lilla plastpåsen med flytande saker från necessären, datorn samt visar att både vattenflaska och termosmugg är tomma. Sen packar jag glatt ihop allting och går därifrån för att äntligen träffa Victoria igen.
Och glömmer datorn - så klantigt! Kommer inte ens på misstaget förrän nästa dag när ryggsäcken ska packas om för vandring. Nu är man verkligen pensionär...
Bra i alla fall att det hände i säkerhetskontrollen, där alla har järnkoll (ja, utom jag då!). Inga problem att lösa det hela, även om jag vackert får vänta på min egen laptop tills vi är tillbaka i Stockholm.
I Åre vandrar vi och myser tillsammans med Kjell på kvällarna. Vi testar att tillämpa smarta strategier för YATZY enligt artikel i DN, med varierande framgång. Det blir också en ny chans i Åre Bike Park, Björnen. Premiärturen med dotter Caroline
blev ju 50% skräckupplevelse.
Men skam den som ger sig. Victoria kör glatt i slingrande stigar och backar, och jag följer efter. Den här gången är det faktiskt bara roligt, en härlig revansch! Så här glada är vi vid ett litet rastställe innan det går utför igen.
Efter 1,5 timmes cykling tar vi oss på skakiga ben tillbaka till Björnens skid- och cykeluthyrning för lunchfika.
Man tycker ju att all min landsvägscykling, ridning och vandring skulle ge starka ben, men icke. Cykling stående nerför backar och genom tighta kurvor är superjobbigt, men så himla kul!
Lagom till att Victoria ska tillbaka till Stockholm kommer vännerna Danne och Birgitta på besök. Vi har genom åren umgåtts mycket både till sjöss under segling och i längdspåren.
Men nu ska det vandras och njutas av god mat och fina viner. Vännerna är proffs på allt detta, så utgången är garanterad. Vi hinner med vandring på skogsklädda berg, ute på högfjället och upp till Åreskutans topp.
Jag lär mig om den optimala matsäcken för heldagstur. Bäst för mig är tydligen att köra med två termosar. Först kaffe och mackor för att det är gott, senare the när man snabbt behöver få upp värmen. Tur man har kompisar som vet hur man gör!
Den här gången är det bättre väder när vi når Åreskutans topp och vi i det röd-svarta laget är mycket nöjda!
På vägen ner blir gamlingarna (dvs vi!) med specialkläder och vandringskängor enkelt "omsprungna" av ungdomar i vanliga gympaskor. Japp, vi är pensionärer men glada ändå!
De sista timmarna väljer vi den lättare men längre grusvägen hem till vårt hus. Efter bastu och Kjells härliga middag är sängen alldeles ljuvlig!
Och min Fitbit visar nytt rekord i antal steg!
Nu har gästerna lämnat oss och vi ligger på säkert förankrade i soffan. Skönt det också!
Allt gott!
0 kommentar(er)
