Kära Lördagsgänget på Vallentuna ridskola. Det här handlar om er! Ni som är med och ni som har varit med.
2008 etablerades en ny dressyrspecialgrupp på lördagar kl 10 med Magnus som lärare. Jag och några till, Eva och Louise (?) var med redan från starten. Gruppen har sedan dess gradvis utvecklats och förändrats med hjälp av nytillkomna kamrater, och då menar jag både ryttare och hästar. Så häftigt att vi också under perioder haft någon medlems tonårsdotter med i vårt gäng. Nu gläds vi åt att Olivia också gillar att hänga med oss.
Namnet "Lördagsgänget" kom till när vi bildade en grupp på Messenger för att organisera roliga gemensamma middagar. Jag tror att starten gick hemma hos Eva, och sen blev det en period av "utgång" med bar och middag inne i stan. God mat, vin och glada skratt har det blivit genom åren. Jag missade tyvärr pyjamaspartyt hos Therese, men det lär ha varit episkt!
Varje lördag innebär både toppar och dalar. Några är saliga över en fin känsla och nära samarbete med sin häst, medan andra deppar över att inte ha fått till det. Alla har vi nån gång tänkt som Cissi:
- Man kanske borde börja samla på spanska frimärken istället…
Vi gläds med de som är lyckliga och försöker peppa någon deppar. Vi är inte på ridskolan för att genomföra ett träningspass. Det här är passion. Så mycket känslor och jobbigt ibland. Men oftast alldeles, alldeles underbart!
Hästen är i centrum. I takt med att vår vänskap fördjupats har vi också blivit inbjudna att engagera oss i varandras liv. Hejarop under lyckoperioder, men också peppning och stöd i svåra stunder. När jobbet blir outhärdligt, vilka alternativ kan man utforska? Några försök att hjälpa varandra till nya jobb har gjorts, men andra alternativ har till slut valts. Om kärleken övergår i uppbrott är det svårt att komma med råd, men vi finns där och lyssnar om någon vill berätta. I olika mörka situationer, som vi alla möter nån gång, är hästen både värmekälla och kärlek. Passion!
Lördagsgänget handlar är lika mycket om att umgås med hästar och utvecklas som dressyrryttare, som att efteråt fika tillsammans. Sedan Lena och Pi tog över taktpinnen för café Krubban är vi extra engagerade och bidrar med hembakt och peppig försäljning när det är vår tur. Jag, som är rätt kass på matlagning, satsar på bakning och blir så glad över all uppskattning från Krubbans kunder. Extra kul är det när Pi i slutet av november frågar:
- Är det inte dags för svärmor Gullis pepparkakor snart?
I år kommer Gullis pepparkakor till Krubban först i slutet av december när jag är tillbaka från långresa i Asien. Håll ut!
Stor tack till alla nuvarande och tidigare medlemmar i Lördagsgänget, till Magnus och till alla "extralärare" vi haft genom åren, och framför allt till alla fina djur i stallet!
1 kommentar(er)
