Fem veckor med olika aktiviteter har nu precis fått plats i väskan. Kjell och jag flyger i morgon till Hongkong för några dagar och fortsätter till Brisbane för att hälsa på Victoria, vår yngsta. Ser så mycket fram emot att starta med Victoria som guide under vårt första besök i Australien! Sen går färden vidare mot Sidney, Nya Zeeland och Cooköarna. (Det blir resedagbok i bloggen framöver…)
Min förkärlek för listor började när jag kommit igång att jobba i Sverige igen efter tre år som hemmafru i England. Kjell och vår gode vän "Onkel Michael" hade startat och körde ett telekombolag ihop under perioden i England. (Mer om det en annan gång.)
Jag som tyckte det var tufft att kombinera tre småbarn med jobbet som management-konsult träffade snart en kvinnlig kollega som kombinerade samma roll med fyra (!!!) småbarn. Mycket imponerad frågade jag henne hur hon och hennes partner fick ihop det.
- Det går bra men jag skriver mycket listor, blev svaret. Så tacksam jag är för detta goda råd!
Sen följde många år med excelark till vardera barn inför varje resa. Det blev en standard packlista för skidåkning och en för segling. Yngsta Victoria började snart också packa själv när hon fick lista precis som äldre syskonen Fredrik och Caroline. Bonus!
Jag minns inte att något missades med denna metod. Betydligt sämre gick det när jag och Kjell som ganska nya föräldrar skulle packa för Fredrik. En lysande idé var att köra upp till Härjedalen direkt efter middag, så att lille Fredrik skulle sova hela vägen. Med lämpligt varma kläder för bilresan lyftes han direkt från blöjbyte in i bilen. Och nästa morgon insåg vi att vi glömt att ta med några skor till Fredrik!
Svärföräldrarnas fina sportstuga där vi bodde låg i Ljusnedal, känt för att ofta uppnå lägst temperatur i Sverige. Lyssna på väderrapporten vintertid så får ni höra! Som tur var hade "Funäskängan" just det året öppnat i Funäsdalen och vi kunde lösa problemet. Så går det för mig utan listor!
Vi är många som jobbar med listor och ni ska veta att vi är i celebert sällskap!
Michelle Obama berättar i sina memoarer om när hon (först motvilligt) inser att Obama är ämnad för stora uppgifter. Michelle vill sätta familjen först på makarnas lediga tid (båda satsar stort på sina jobb), men tänker sedan "who am I to say no, when America wants him". Därefter sätter hon igång med sina att-göra-listor för att stötta i kampanjen och samtidigt kunna skapa familjenärhet när det är möjligt.
Vilka är era roligaste erfarenheter av listor?
0 kommentar(er)
