Byron Bay är känt för att ha Australiens östligaste udde, där man sägs se soluppgången först av alla människor på jorden. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop med NZ och öarna öster om Australien... Hamnar de sist i kön för soluppgång? Är okunnig även om detta, men det är i alla fall en bra story som motiverar
Vicki och mig att gå upp mitt i natten!
Klockan ringer 04.50 och det är dags för mig att köra vänstertrafik för första gången sen 1997, när vi flyttade hem efter tre år i England. Inga problem, med Vicki som proaktiv kartläsare. Så härligt att se massor av pigga ungdomar som är på plats för soluppgången, där många joggar upp till fyren och ända ut till udden som möter Stilla havet.
Tyvärr har vi moln närmast horisonten, så det blir ingen soluppgång direkt ur havet. Men ändå mäktigt att se när solen kommer över den smala molnkanten! Stilla havet som slår mot klippor och skär är också häftigt.
Sen bär det av hemåt till frukost i vår resort Byron at Byron Bay. Ett lungt och vackert ställe, som sätter fantasin i rörelse… Anläggningen ligger insprängd i en liten bevarad regnskog med trädäcksbelagda gångar och små broar till olika bungalows samt gång genom skogen ut till havet.
Varning för att gå utanför gångarna bland träden och nedfallna palmplad! (Australiens specialitet är just giftiga ormar och spindlar…)
Personalen smyger omkring i blommönstrade kläder och är nästa lite överdrivet lyckliga och vänliga.Yoga kl 6 varje morgon. Skyltar om lungt efter kl 22 och absolut inget hoppande, lek med bollar eller plaskande i poolen. (Vicki och jag får skärpa oss.)
Vi fantiserar om att vi kommit till en sekt och kanske inte kommer att bli utsläppta! Men, det är bara lite präktigt, men också härligt med stor bungalow med extra tjusigt badrum och dressingrum samt TV både i sovrum och vardagsrum. Vad man nu ska med det till, när man bara vill mysa med bok i sängen efter alla upplevelser under dagen.
Efter frukost blev Vicki och jag hämtade av Go Sea Kayak Byron Bay för ett par timmars havskajakpaddling. Kjell fortsätter att sova och är mycket nöjd med att kvinnorna far iväg på ännu ett äventyr.
Vi får instruktioner, flytvästar, en varsin paddel och en kajak för två personer samt hjälmar!?!. Ja, hjälm behövs när en massa noviser ska ut på havet och försöka följa instruktionen att då och då samlas tätt på havet, utan att inte samtidigt slå ihjäl n ån annan med sin paddel!
Tricket att locka till sig delfiner är tydligen att bete sig som dom, så att delfinerna ska bli nyfikna och komma till oss. Det betyder att vi ligger nära varandra och guppar samt sjung er och ropa r vid olika ställen där man brukar kunna se delfiner.
Vi har tyvärr inte sån tur, men vi gläds åt att få se en rätt stor sköldpadda (kanske 40 – 50 cm diameter på skalet) som nyfiket studerar oss innan den dyker igen.
Och paddlingen är så kul! Det blåser upp med pålandsvind och vi får ta i för att ta oss ut till ett lämpligt sjömärke, för att sedan " guppa i grupp" och driva mot land .
Vi trycker på ut till sjömärket igen några gånger, samtidigt som vinden ökar något och vågorna blir större. Havskajakerna känns säkra när man är noga med att ta vågorna med fören rakt in i varje våg. Vi har fått instruktioner för att ta sig tillbaka in i kajaken igen om vi skulle kapsejsa, men det händer ändå så sällan…
Sista 100 metrarna tillbaka in till stranden blir vågorna större när det grundar upp och vi får instruktioner att gå in en kajak i taget för att där tas emot av några ledare. En av ledarna tar bild på varje crew som kommer in och traditionenkräver tjut och segergest från varje kajak. Det vill säga segergest bara från den som paddlar först, den där bak ska koncentrera sig på att styra i vågorna!
När det blir vår tur sätter vi full fart in och med 50 meter kvar ropar Vicki:
- Vi väntar in en stor våg och tar surfen in till stranden!
Ser bra ut till en början, men sen blir hon I aktern (dvs jag) övertaggad och sträcker också upp händerna i segergest… Glömmer bort att styra och nästa våg slår omkull oss! Vi tumlar runt men kan enkelt resa oss då vi nu är inne på grunt vatten. Härligt med actionfotograf när det för en gångs skull också är lite action!
Vi skrattar och alla hurrar. Teamet som kom efter oss in mot stranden ropar:
- You looked so cool to begin with! Och det får man väl vara nöjd med.
Sen blev det lunch och skön slötid vid poolen. Nytt för mig att bada i pool med saltvatten, det känns som sammet mot kroppen! Efter ett gympass och härlig middag sover vi som små barn.
- Tack Vicki för härliga dagar med dig i Brisbane och Byron Bay!
Nu ska jag vila upp mig och "act my age" med Kjell här i Sidney!
3 kommentar(er)
